På 70-talet, när jag läste Isaac Asimovs I, Robot historier, tänkte jag aldrig att jag skulle uppleva robotar som en vardaglig verklighet. Men igår eftermiddagen stod jag i trädgården i nästan 15 minuter och bara tittade på vår gräsklipparrobot (som vi har kallat Robban). Det här är fjärde sommaren med roboten och jag är lika fascinerad nu som våren 2016 när vi köpte den. Roboten sparar mig en otrolig 6 – 8 timmars arbete i veckan vid den här tiden på året. Jag har ingen aning om hur många timmars arbete den sparar mig över hela sommaren, men säkert mer än 100. Briljant! Robban klippar ca 75% av våra gräsmattor och resten gör jag med en vanlig motordriven gräsklippare, som jag kör 2 till 3 timmar i veckan. Jag får lite motion också, med andra ord.
Robotteknologin har hjälpt oss i många år inom industrin, men bara på senare år nära oss, i våra hem. Asimov skrev kanske 20 utmärkta noveller om robotar och jag har läst dem alla flera gånger. De flesta av dem var antingen i en industriell miljö eller i yttre rymden, men ett par placerades till och med i hushållssituationer: Robbie (1940) och Satisfaction Guaranteed (1951). Båda berättelser handlar om en familjemedlem som utvecklar en känslomässig anknytning till en robot. “Robbie” används som barnpassare som barnet utvecklar känslor för och i Satisfaction Guaranteed, “Tony” används för allmänna hushållssysslor och frun blir kär. Under 40-talet formulerade Asimov vad han kallade “De tre lagarna i robotiken”, som alla berättelser grundar sig i. Så här ser lagarna ut:
- En robot får inte skada en människa eller, genom passivitet, låta en människa komma till skada.
- En robot måste lyda de order som ges av människor, utom när sådana order skulle strida mot första lagen.
- En robot måste skydda sin egen existens så länge som sådant skydd inte strider mot första eller andra lagar.
Jag har också tittat på andra robottyper på YouTube. Boston Dynamics är bra på att bygga såna och de har utvecklat flera människoliknande robotar, som är fantastiska på ett mobilt sätt. De kan utföra manuellt arbete, gå, springa, hoppa och lyfta saker. Men de saknar vad Asimov kallade den “positroniska” hjärnan. Nåt som liknar artificiell intelligens (AI). Vi är fortfarande långt ifrån Asimovs 40-tals vision av den positroniska roboten.
På tal om I, Robot, filmen med det namnet var rätt kass. Jag köpte den på DVD när den kom ut och blev otroligt besviken. Hollywood tog titeln och karaktärerna och skrev en standard sci-fi historia, som inte hade något att göra med någon av de smarta berättelserna Asimov skrev. Jag kommer heller inte ihåg Will Smiths karaktär i någon av de ursprungliga berättelserna. Den verkliga hjälten i historierna, robotpsykologen Dr. Susan Calvin (spelad av Bridget Moynahan) förvandlades från en medelålders, mycket intelligent forskare till en trettio-nånting hjälplös bimbo. Löjligt. I slutet av filmen står det att filmen var “föreslagen av Isaac Asimovs bok”. Det hade varit ärligare att säga “Isaac Asimovs bok ignorerades”. Jag tyckte det var patetiskt, men filmen är kanske OK om du inte har läst Asimovs robothistorier.
The Robots är en låt av Kraftwerk från deras album The Man Machine (1978). Jag stördes rätt mycket av att Kraftwerk inte hade många gitarrister i bandet (inga), men jag gillade dem ändå och
även köpte någon platta. The Man Machine är fortfarande skön att lyssna på och jag kollade på hela albumet igår för att säkerställa det.