43. The Robots

Robban out for a stroll, earlier this morning.

In the 70’s, when I read Isaac Asimov’s I, Robot stories, I never thought I’d live to see the day when robots would become an everyday reality. Then yesterday afternoon I found myself standing in my garden for nearly 15 minutes just watching our grass-cutting robot (that we’ve unremarkably called Robban) doing its work. This is our fourth summer with the robot and I’m as fascinated now as I was in the spring of 2016 when we bought it. The robot saves me an incredible 6 – 8 hours of work A WEEK at this time of year. I’ve no idea how many hours work that saves me over the whole summer, but for sure more than 100. Brilliant! Robban cuts about 75 % of our lawns and the rest I do with an ordinary motor-powered lawnmower, which I walk around with 2 or 3 hours a week. I get a bit of exercise too, in other words.

A real robot, not a Dr. Who fake.

That sort of technology has been helping us for many years in industry, but only in later years close to us, in our homes. Asimov wrote perhaps 20 excellent short stories specifically about robots and I’ve read them all several times. Most of them were either in an industrial environment or in outer space, but a couple were even placed in a domestic situation: Robbie (1940) and Satisfaction Guaranteed (1951). Both stories are about a family member that develops an emotional attachment to a robot. “Robbie” is used as a child-minder which the child grows very attached to and in Satisfaction Guaranteed, “Tony” is used for general duties in the home and the wife falls in love. During the 1940’s Asimov formulated what he called “The three laws of robotics”, on which all the stories are based. They look like this:

  1. A robot may not injure a human being or, through inaction, allow a human being to come to harm.
  2. A robot must obey the orders given it by human beings except where such orders would conflict with the First Law.
  3. A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Laws.

I’ve also been looking at other robot types on YouTube. Boston Dynamics are good at that and they’ve developed a bunch of humanoid robots, which are quite fantastic in a mobile way. They can do all sorts of manual work, walk, run, jump and lift things. But they lack what Asimov called the “positronic brain” and are limited in that way. We’re still a long way from Asimov’s 1940’s vision of the positronic robot.

Talking of I, Robot, the film of that name was bloody awful. I bought it on DVD when it came out and was very disappointed. Hollywood simply took the title and characters and wrote a standard sci-fi story, which had nothing to do with any of the smart stories Asimov wrote. I don’t remember Will Smith’s character in any of the original stories. If it was there, it only played a small part. The real hero of the books, robot-psychologist Dr. Susan Calvin (played by Bridget Moynahan) was transformed from a middle-aged, very intelligent scientist to a thirty-something helpless bimbo. Ridiculous. At the end of film, the credits state that the movie was “suggested by Isaac Asimov‘s book”. I think it would have been more honest to state “Isaac Asimov’s book was ignored”. I found it pathetic, though the film is probably OK if you haven’t read Asimov’s robot stories.

The Robots is a song by Kraftwerk from their album The Man Machine. I was always quite disturbed by the fact that Kraftwerk didn’t have many guitarists in the band (none), but I liked them anyway and even bought some of their records. The Man Machine is still a very listenable album and to prove it I enjoyed listening to the whole thing last night.

43. The Robots

Robban tidigare idag.

På 70-talet, när jag läste Isaac Asimovs I, Robot historier, tänkte jag aldrig att jag skulle uppleva robotar som en vardaglig verklighet. Men igår eftermiddagen stod jag i trädgården i nästan 15 minuter och bara tittade på vår gräsklipparrobot (som vi har kallat Robban). Det här är fjärde sommaren med roboten och jag är lika fascinerad nu som våren 2016 när vi köpte den. Roboten sparar mig en otrolig 6 – 8 timmars arbete i veckan vid den här tiden på året. Jag har ingen aning om hur många timmars arbete den sparar mig över hela sommaren, men säkert mer än 100. Briljant! Robban klippar ca 75% av våra gräsmattor och resten gör jag med en vanlig motordriven gräsklippare, som jag kör 2 till 3 timmar i veckan. Jag får lite motion också, med andra ord.

En riktig robot, inte en Dr. Who fejk.

Robotteknologin har hjälpt oss i många år inom industrin, men bara på senare år nära oss, i våra hem. Asimov skrev kanske 20 utmärkta noveller om robotar och jag har läst dem alla flera gånger. De flesta av dem var antingen i en industriell miljö eller i yttre rymden, men ett par placerades till och med i hushållssituationer: Robbie (1940) och Satisfaction Guaranteed (1951). Båda berättelser handlar om en familjemedlem som utvecklar en känslomässig anknytning till en robot. “Robbie” används som barnpassare som barnet utvecklar känslor för och i Satisfaction Guaranteed, “Tony” används för allmänna hushållssysslor och frun blir kär. Under 40-talet formulerade Asimov vad han kallade “De tre lagarna i robotiken”, som alla berättelser grundar sig i. Så här ser lagarna ut:

  1. En robot får inte skada en människa eller, genom passivitet, låta en människa komma till skada.
  2. En robot måste lyda de order som ges av människor, utom när sådana order skulle strida mot första lagen.
  3. En robot måste skydda sin egen existens så länge som sådant skydd inte strider mot första eller andra lagar.

Jag har också tittat på andra robottyper på YouTube. Boston Dynamics är bra på att bygga såna och de har utvecklat flera människoliknande robotar, som är fantastiska på ett mobilt sätt. De kan utföra manuellt arbete, gå, springa, hoppa och lyfta saker. Men de saknar vad Asimov kallade den “positroniska” hjärnan. Nåt som liknar artificiell intelligens (AI). Vi är fortfarande långt ifrån Asimovs 40-tals vision av den positroniska roboten.

På tal om I, Robot, filmen med det namnet var rätt kass. Jag köpte den på DVD när den kom ut och blev otroligt besviken. Hollywood tog titeln och karaktärerna och skrev en standard sci-fi historia, som inte hade något att göra med någon av de smarta berättelserna Asimov skrev. Jag kommer heller inte ihåg Will Smiths karaktär i någon av de ursprungliga berättelserna. Den verkliga hjälten i historierna, robotpsykologen Dr. Susan Calvin (spelad av Bridget Moynahan) förvandlades från en medelålders, mycket intelligent forskare till en trettio-nånting hjälplös bimbo. Löjligt. I slutet av filmen står det att filmen var “föreslagen av Isaac Asimovs bok”. Det hade varit ärligare att säga “Isaac Asimovs bok ignorerades”. Jag tyckte det var patetiskt, men filmen är kanske OK om du inte har läst Asimovs robothistorier.

The Robots är en låt av Kraftwerk från deras album The Man Machine (1978). Jag stördes rätt mycket av att Kraftwerk inte hade många gitarrister i bandet (inga), men jag gillade dem ändå och
även köpte någon platta. The Man Machine är fortfarande skön att lyssna på och jag kollade på hela albumet igår för att säkerställa det.

33. Science Friction

Bok ett av trilogin av Cixin Liu.

Jag fick en bok på min födelsedag: Earthbound, av Milton Lesser. Boken var “hård” science fiction, skriven 1952 och jag fick den 1964. Jag var så fascinerad av den att jag läste den och genast återvände till sidan en för att läsa den igen. Om och om igen. Jag kunde inte få nog under en period. När jag till slut tröttnade, började jag leta efter andra författare att läsa och regelbundet besökte det lokala biblioteket för att låna böcker av Patrick Moore, och många andra. Där började en livslång kärleksaffär med genren, fast jag måste erkänna att den kärleken har vissnat på senare år. Tills Herbie tipsade mig om Cixin Liu för ett par år sedan. Liu är en kinesisk ingenjör och författare som har skrivit tre av de bästa SF-böckerna som jag någonsin har läst. Och det säger en hel del, eftersom jag har läst hundratals.

Det är svårt att komma med en ny idé. Speciellt i en genre som hård SF – spekulativ fiktion grundad i fysik, kemi och lite biologi. Många av de bästa författarna har varit ingenjörer eller fysiker. Det var på 1950-talet och 60-talet när författare som Isaac Asimov, Larry Niven, A.E. Van Vogt, Arthur C. Clarke och Robert Heinlein var som bäst. De var alla bra berättare, skapade trovärdiga karaktärer och kom med originella idéer. Inte alltid deras egna idéer, men alltid välanvända. Många av de idéer som skrevs av SF-författare för 50 eller 60 år sedan eller mer har blivit verklighet idag. Och i många fall inspirerade dessa idéer forskare att undersöka möjligheterna.

XTC – Science Friction

För att ge några exempel: Arthur C. Clarke hittade på idén med geostationära kommunikationssatelliter redan 1945 i en publicerad artikel i Wireless World. Och det var 12 år innan den första satelliten skickades upp (Sputnik, 1957). 1974 förutspådde Larry Niven och Jerry Pournelle i The Mote in God’s Eye, en mini iPad-liknande tablett som innehöll en kamera, en mikrofon och en molnanslutning till ett planetbibliotek. I Asimovs Stiftelsen (fem noveller som först publicerades som en bok 1951) ingår Encyclopedia Galactica som beskriver något som liknar Wikipedia (eller kanske till och med Google). Förresten skickades Stiftelsen från person till person som boken man måste läsa i början av 70-talet. Jag lånade ut min kopia till någon för många år sedan, fick den aldrig tillbaka men hittade ett ex i en begagnad bokhandel i Calgary för några år sedan. Lycka!

Det som är så häpnadsväckande med Cixin Liu är att hans trilogi The Three-Body Problem presenterar helt nya idéer om rymdresor och till och med om universum. Saker jag aldrig har läst eller hört förut. Böckerna utspelar sig mestadels i Kina och erbjuder insikter om den kinesiska vardagen, liksom en hel del historia. Över tre tjocka volymer förlorar den aldrig fokus. Det planerades även en film, som uppenbarligen har skjutits upp på obestämd tid på grund av “intern omorganisation och beryktade dålig kvalitet av den första klippningen”. Den kanske aldrig dyker upp. En TV-serie skulle ändå vara en bättre idé, eftersom historien är så lång. För mycket kommer att gå förlorat om storyn kondenseras det till en 2-timmars film.

Om du har varit en SF-fan, men tappat intresse för genren, kan jag rekommendera Cixin Liu. Som kommer att dra dig tillbaka på rätt spår.

33. Science Friction

Volume one: The Three Body Problem.

I was given a book for my birthday: Earthbound, by Milton Lesser. The book was “hard” science fiction, written in 1952 and I received it in 1964. I was so fascinated by it that I would read it and immediately return to page one and read it again. Over and over. I couldn’t get enough. When I finally tired of it I started looking for other authors to read and regularly visited the local library to borrow books by Patrick Moore, and many others. That started a lifelong love affair with the genre, though admittedly that love has withered in later years. Until Herbie tipped me off about Cixin Liu a couple of years ago. Liu is a Chinese engineer and author who has written three of the best SF books that I’ve ever read. And that’s saying something, as I’ve read hundreds.

It’s tough coming up with a new idea. Especially in a genre like hard sci-fi – speculative fiction grounded in physics, chemistry, and some biology. Many of the best writers have been engineers or physicists. It was in the 1950s and 60s when authors like Asimov, Larry Niven, A.E. Van Vogt, Arthur C. Clarke and Robert Heinlein were at their best. They were all good storytellers, created believable characters and came up with original ideas. Not necessarily their own, but they always put them to good use. Many of the ideas hatched by sci-fi authors 50 or 60 years ago or more have become reality today. And in many cases those ideas inspired researchers to investigate possibilities.

XTC . Science Friction

To give just a few examples: Arthur C. Clarke came up with the idea of geostationary communications satellites way back in 1945 in a published article (Wireless World). 12 years before the first test satellite was sent up (Sputnik, in 1957). In 1974 Larry Niven and Jerry Pournelle predicted in The Mote in God’s Eye, a mini iPad-like tablet which contained a camera, microphone and a cloud connection to a planetary library. In Asimov’s Foundation (five short stories first published as a book in 1951), includes Encyclopedia Galactica, which describes something very similar to Wikipedia (or maybe even Google). Incidentally, Foundation was passed around from person to person as THE book to read in early 70s London. I lent my copy to someone many years ago, never got it back but found it again in a second-hand bookshop in Calgary a few years ago.

What’s so astounding about Cixin Liu is that his trilogy The Three-Body Problem presents new ideas about space travel and even the universe. Things I’ve never read or heard before. The books are mostly set in China and offer insights into everyday life, as well as some history. Over three thick volumes the books never lose focus. There’s also a plan to release a film, which has apparently been postponed indefinitely due to “internal shuffling and rumoured bad quality of the first cut”. A TV series might be a better idea anyway, as the story is so long. Too much will be lost condensing it into a 2-hour film.

If you’ve been a sci-fi fan, but lost interest in the genre, I can recommend Cixin Liu to pull you back on track.