Ljusdal är en liten stad ca 200 km norr om Kungsgården och i december i år spelade Men On The Border som förband till våra goda vänner Pünk Flöyd på release-partyn för deras senaste album, Echöes. December var en mycket kall månad i Ljusdal. Odd och jag kom till platsen, Glashuset Rosehills på eftermiddagen och vi visste redan att vi skulle spela i ett mycket stort växthus men var inte riktigt beredda på verkligheten på -18°C utanför och -10°C inuti. Det fanns en stor vedspis som nästan glödde rött och vad som såg ut som en mini-jetmotor som pumpade värmen in i rummet – värme som snabbt sögs ut i den kalla luften genom glasväggarna och taket. Det var lite oroande, men ingen annan verkade orolig. Senare togs det ut några mindre elektriska värmare som funkade bra om man stod direkt framför dem.
Under sen eftermiddag och tidig kväll kröp temperaturen i växthuset gradvis upp över noll och det var nästan varmt när det var dags för oss att spela. Ingen i publiken tog ytterkläderna av sig, vilket säger en hel del om läget. Dumt nog satte jag inte på mig mina när jag senare kollade på Pünk Flöyd och kände mig aningen kall hela kvällen.
Efter publiken hade gått hem hängde vi kvar någon timme och spelade för skojs skull, innan de flesta av oss gick hem till trummisen Håkan för en bit mat, nåt att dricka och en session i hans källarstudio. Tillsammans spelade vi in en grym version av Bowies Starman medan vi samplade olika exotiska alkoholhaltiga drycker. Tja, kanske var det inte den bästa versionen av den låten jag någonsin har hört, men det var väldigt kul att spela. Göran hade gått tillbaka till hotellet tidigt, men Odd och jag hängde med PF fram till 4 på morgonen när vi till slut gick i riktning mot centrala Ljusdal, ca 2 kilometer bort. Vi frös förstås hela vägen eftersom det fortfarande var -18°C. Det hade varit klokare att ta en taxi. Resultatet av den promenaden var en vecka i sängen med den värsta förkylning jag haft i många år. Men jag ångrar ingenting, det var en fantastisk helg.
Pünk Flöyd gör covers av Pink Floyd-låtar, men de gör dem på sin egen humoristiska och extremt personliga sätt. Liksom “The Wall” spelat i valstakt (och albumet heter ”The Waltz”). Det gick hem mycket bra på Cambridge Corn Exchange i 2016, följdes upp i 2017 av en konsert på 1815 Union Bar och igen på prestigefyllda Cambridge Folk Festival, 2018. Filmen från den konserten visar ett par tusen mycket entusiastiska nya fans.
Det är ett helt akustiskt band och även Johan Barrebys orgel har en fotpump. För Corn Exchange-konserten med MOTB var det inte möjligt att skicka orgeln från Sverige, men Göran letade efter en till salu lokalt i Cambridge och otroligt nog fann han en. Den var helt funktionell och kostade bara £30, ca 400 SEK. Så snart konserten var över, en av tjejerna från Strawberry Switchblade, som fanns i publiken, ville köpa den. Det var riktigt kul att se henne, Texas Bob Juarez och några medlemmar av PF försöka få den tunga orgeln i skuffen på en bil som var alldeles för liten, klockan ett på morgonen. Till slut blev orgeln kvar på Corn Exchange och var tydligen fortfarande där ett år senare.
Pünk Flöyd spelar tyvärr inte så ofta och är utspridda över halva landet, men om du får chansen – se dem! Och om vi får chansen, spelar vi med dem igen.