smash-proof guitar – Philip J Etheridge

8th June 201920th May 2022

44. Alone again or

Men On The Border: Jumpstart Redux. Cover by Ian Barrett.

Next week, Friday 14^th June, Men On The Border will be at the Sandviken Kulturcentrum theatre to play the latest release, Jumpstart Redux – acoustically. We’ll be on the main stage like last time (in 2016), but with the significant difference that this time the audience will be on the stage with us – making it a smaller venue with a more intimate atmosphere. The auditorium will be sealed off with a curtain, perfect for projecting our film material to. There’ll even be a bar outside the stage entrance in the foyer and tables on the stage on which people can rest their glasses when their arms get tired. The show will also be streamed live on Facebook.

Seriously, it feels like I’m describing a hip event in London rather than Sandviken. But on second thoughts, recent experience assures me this will be better than London. The sticky floors and smelly toilets I experienced there in April will not be missed. Try dancing to Smiths songs on a floor covered with 100 layers of dried beer. I did, and it wasn’t easy.

We have some very special guests with us:

Bertil Fält will be playing soprano sax. As Bertil puts it himself, he’s from a completely different musical world (namely jazz), but that’s what makes it so exciting. His playing adds a new sonic dimension and feel to the songs.

Amanda Örtenhag is a rising star who likes a challenge – and we’re very willing to provide one. Her projects include the band Different Cups with several prizes won.

Super-guitarist Steven Kautzky Andersson is active in progressive, metal and alternative rock, but has even delved into folk and world music.

A beatbox. Yes, we’ve been experimenting with programmed beats. And why not? All-in-all a varied bunch of people and styles which we’ll pull together and aim in the same general direction.

We’ll also have the now quite famous Hero guitar (or The Beast as Yngwie Malmsteen dubbed it), built by my employer, Sandvik. The third guitar which was built has now been sold at auction, but I’ll bring along number one of the two prototypes and let Steven try it out. It’s a bit heavy and the scalloped frets feel strange, but sound-wise it’s perfect.

I’ve decided to wear my Indian gear again. Mostly because it’s nicer to look at than black jeans, but also because it reminds me of 1967 hippiedom, the summer of love, flower-power and psychedelia. A time when even a lot of hit music genuinely had something to say (unlike today). But at the beginning of 1967 you had both The Beatles (Strawberry Fields/Penny Lane) and Engelbert Humperdinck (Release Me) side-by-side in the charts. In other words, it wasn’t all roses back then.

Alone again or is the brilliant first track on Love’s 1967 album Forever changes. It didn’t reach my consciousness at the time – it was too obscure for me at age 14 and there were no hits. Also, Love stayed at home in San Francisco while the main competition, The Doors, toured the world and became big stars. It’s a shame it turned out that way.

7th June 201920th May 2022

44. Alone again or

MOTB – Jumpstart Redux. Omslag av Ian Barrett.

Fredagen den 14 juni, kommer Men On The Border att stå på Sandviken Kulturcentrum teater för att spela senaste albumet, Jumpstart Redux – akustiskt. Vi kommer att vara på samma scen som 2016, men med den stora skillnaden att den här gången kommer publiken att vara på scenen med oss – vilket gör det till en mindre lokal och en mer intim atmosfär. Åhörarläktaren kommer att skärmas av med ett draperi, perfekt för att projicera vårt filmmaterial på. Det kommer även att finnas en bar utanför sceningången, i foajén, och bord på scenen där folk kan låta sina glas stå när armarna blir trötta. Konserten kommer också att streamas live på Facebook.

På riktigt känns det som att jag beskriver en händelse i London snarare än i Sandviken. Men när jag tanker efter, mina senaste erfarenheter säger mig att detta kommer att bli bättre än London. De klibbiga golven och illaluktande toaletter som jag upplevde där i april kommer jag inte att sakna. Försök dansa till Smiths låtar på ett golv täckt med 100 lager torkad öl. Det gjorde jag, och det var inte lätt.

Vi har några speciella gäster med oss:

– Bertil Fält kommer att spela sopransax. Som Bertil uttrycker det själv är han från en helt annan musikalisk värld (jazzens), men det är det som gör det så spännande. Hans spel lägger till en ny dimension och känsla till låtarna.

– Amanda Örtenhag är en stigande stjärna som gillar en utmaning – och vi är väldigt villiga att ge henne en sådan. Bland hennes projekt finns bandet Different Cups, med ett flertal priser i bagaget.

– Supergitarristen Steven Kautzky Andersson är aktiv i progressiv, metall och alternativ rock, men har till och med fördjupat sig i folkmusik och världsmusik.

– En beatbox. Ja, vi har experimenterat med programmerade beats. Och varför inte?

Ett varierat gäng och olika stilar som vi kommer att dra ihop och peka i samma generella riktning.

Vi kommer även att ha med oss den nu ganska kända hjältegitarren (eller The Beast som Yngwie Malmsteen kallade det), byggt av min arbetsgivare, Sandvik. Den tredje gitarren som byggdes har sålts på auktion, men jag kommer att ta med nummer ett av de två prototyperna och låta Steven provaspela den. Den är aningen tung och halsen känns ovant, men ljudmässigt är den perfekt.

Jag har även bestämt mig för att bära mina indiska kläder igen. Huvudsakligen för att dom är trevligare att se på än svarta jeans, men också för att det påminner mig om 1967, hippies, the summer of love, flower-power och psykedelia. En tid då till och med pop-hits ofta hade något att säga (till skillnad från de flesta hits idag). Men i början av 1967 fanns både The Beatles (Strawberry Fields / Penny Lane) och Engelbert Humperdinck (Release Me) sida vid sida på hitlistan. Det var med andra ord inte bara rosor då.

Alone again or är det briljanta första spåret på Love’s 1967-album Forever changes. Det nådde inte mitt medvetande då – det var för obskyr för mig vid 14 års ålder och det fanns inga hits. Love stannade också hemma i San Francisco medan huvudkonkurrenterna, The Doors, turnerade världen och blev stora stjärnor. Lite synd var det, kan jag tycka.

12th May 201920th May 2022

40. Lucy

Under de senaste månaderna har jag tillbringat mycket tid på jobbet på det smash-proof gitarr filmprojektet. Detta har nog varit det roligaste projektet jag någonsin har arbetat med, inte minst för att jag varit en gitarrnörd under det mesta av mitt liv. Jag har inte bidragit någonting till själva gitarrkonstruktionen men jag har varit en del av projektgruppen från början. Och av en slump fick jag vara med i filmen när en av ingenjörerna inte kunde vara med i Miami för finalen, där Yngwie Malmsteen spelade och försökte krossa gitarren. Den mest chockerande delen av att se det var hur han verkligen försökte krossa den. Särskilt när han kastade den 3 meter upp i luften och låt det falla till scenen, huvudet först. Om någon del kunde gå sönder skulle det vara den relativt svaga punkten. Vi var ändå lättade när det inte bröt.

Yngwie på The Hit Factory studion i Miami.

Dagen efter konsertscenerna filmades, intervjuades Yngwie på The Hit Factory i Miami och att jag släpptes lös där var riktigt kul. Väggarna är täckta med guldskivor för ikoniska inspelningar som gjorts där, inklusive Hotel California, Rumours och album av REM, Rod Stewart, och många, många fler. Hit Factory (eller Criteria Studios som det egentligen heter) var också hemvist för Bee Gees och de spelade in de flesta av sina album från 70-talet och framåt där, eftersom dom bodde inte långt därifrån. Saturday Night Fever förstås.

Hela idén för filmen presenterades av vår kreativa byrå vid det första projektmötet och presentationen innehöll bilder av Pete Townsend, Jimi Hendrix, Matt Bellamy (Muse) och andra kända gitarrkrossare för att illustrera idén. Någon vecka senare kontaktades Andy Holt på Drewman Guitars i Storbritannien och han gick med på att göra design och CAD-ritningar. Drewman bygger gitarrer i aluminium, så Andy hade med sig mycket erfarenhet av metallgitarrer. Då var det ”bara” för ingenjörerna att bygga den. Jag såg mycket av den dagliga korrespondensen mellan ingenjörerna och Andy, men jag var inte alls involverad i de tekniska diskussionerna. Inte en av mina styrkor.

Folk är i allmänhet väldigt intresserade av gitarren och i förra veckan besökte jag Stockholms universitet för att spela och berätta kort om gitarren för några hundra studenter. Jag var på scen med Frances Arnold (Nobelpristagare för kemi i 2018) och Donald Johansson, paleoantropologen, som fann den 3,2 miljoner åriga mumifierade benrester av en kvinna i Etiopien 1974: “Lucy”. På förslag av en av arrangörerna spelade jag introt till John Lennons Lucy In The Sky With Diamonds, från Beatles’ Sgt. Pepper album. Det var en perfekt introduktion för Donald att berätta om hur Lucy fick sitt namn från den låten. Och Frances spelade en kort klassisk bit på gitarr (med drop-D!). I slutet av sessionen hade jag en kö på 30 eller 40 studenter och andra som ville hålla i gitarren, prata om den och ta bilder. Det var roligt, men väntetiden mellan att sätta upp och testa min förstärkare och slutligen spela för en publik var en lång 4 timmar.

Hotel California – en av 100-tals guldskivor på väggarna på The Hit Factory i Miami.

De Let’s Create smash-proof gitarrfilmer har setts av cirka 35 miljoner människor runt om i världen hittills, i olika medier. Ganska fantastiskt, men människor gillar uppenbarligen fortfarande gitarrer. Det kreativa teamet bakom filmen (från Forsman & Bodenfors i Göteborg) gjorde också Van Damme Volvo epic-split -filmen. Så det var ingen stor överraskning att de gjorde ett par mycket bra filmer för oss också.

12th May 201920th May 2022

40. Lucy

The smash-proof guitar taken shortly after filming at the Revolution club.

In the last few months I’ve spent loads of time at work on the smash-proof guitar film project. This has probably been the most fun project I’ve ever worked on, not least because I’ve been such a guitar nerd for most of my life. I’ve not contributed anything at all to the construction of the guitar, but I have been part of the project group from the start. And by chance I ended up being in the film because one of the engineers couldn’t make it to Miami for the finale, where Yngwie Malmsteen played and tried to smash the guitar. The most shocking part of seeing that was how very hard he tried to break it. Especially when he threw it 3 meters into the air and let it drop onto the stage, headstock first. If any part was going to break it was going to be that relatively weak point. We were anyway relieved when it didn’t break.

Yngwie with film director Mackan Svanberg at The Hit Factory.

On the day following the in-concert scenes, Yngwie was interviewed at The Hit Factory in Miami and me being let loose in that studio was a real treat. The walls are covered with gold records for iconic recordings made there, including Hotel California, Rumours and albums by REM, Rod Stewart and many, many others. The Hit Factory (or Criteria Studios as it’s really called) was also home turf for the Bee Gees and they recorded most of their stuff from the 70s and onwards there, being Florida residents. Including Saturday Night Fever of course.

The entire idea for the film was presented by our creative bureau at the first project meeting and the presentation included photos of Pete Townsend, Jimi Hendrix, Matt Bellamy (Muse) and other famous guitar-smashers, to illustrate the idea. Some time after that Andy Holt of Drewman Guitars in the UK was contacted and he agreed to do the designing and CAD drawings. Drewman build guitars in aluminium, so Andy brought plenty of experience of metal guitars with him. Then it was all down to the engineers to build it. I saw a lot of the daily correspondence between the engineers and Andy, but I was not at all involved in the technical discussions. Not one of my strengths.

People are generally very interested in the guitar and last week I visited Stockholm’s University to play and briefly talk about the guitar for a few hundred students. I was onstage with Frances Arnold (Nobel prize-winner for Chemistry in 2018), and Donald Johansson, the paleoanthropologist who found the 3.2 million-year-old mummified remains of a woman in Ethiopia in 1974: “Lucy”. At the suggestion of one of the organizers I played the intro to John Lennon’s Lucy in the sky with diamonds, from the Beatles’ Sgt. Pepper album. That was a perfect introduction for Donald to tell the story of how Lucy got her name from that song. And Frances played a short classical piece on the guitar (with a drop-D!). At the end of the session, I had a queue of 30 or 40 students and others who wanted to hold the guitar, talk about it and take photos. That was fun, though the wait between setting up and testing my amp and finally playing for an audience was a long 4 hours.

Hotel California, one of 100s of gold records on the walls of The Hit Factory in Miami.

The Let’s Create smash-proof guitar films have apparently been seen by about 35 million people around the world so far, in various media. Quite amazing really, but people obviously still like guitars. The creative team behind the film (from Forsman & Bodenfors in Gothenburg) also made the “Van Damme Volvo epic-split” film. So, it was no great surprise that they made a couple of very good films for us too.