Tag: Science fiction

Jag fick en bok på min födelsedag: Earthbound, av Milton Lesser. Boken var “hård” science fiction, skriven 1952 och jag fick den 1964. Jag var så fascinerad av den att jag läste den och genast återvände till sidan en för att läsa den igen. Om och om igen. Jag kunde inte få nog under en period. När jag till slut tröttnade, började jag leta efter andra författare att läsa och regelbundet besökte det lokala biblioteket för att låna böcker av Patrick Moore, och många andra. Där började en livslång kärleksaffär med genren, fast jag måste erkänna att den kärleken har vissnat på senare år. Tills Herbie tipsade mig om Cixin Liu för ett par år sedan. Liu är en kinesisk ingenjör och författare som har skrivit tre av de bästa SF-böckerna som jag någonsin har läst. Och det säger en hel del, eftersom jag har läst hundratals.

Det är svårt att komma med en ny idé. Speciellt i en genre som hård SF – spekulativ fiktion grundad i fysik, kemi och lite biologi. Många av de bästa författarna har varit ingenjörer eller fysiker. Det var på 1950-talet och 60-talet när författare som Isaac Asimov, Larry Niven, A.E. Van Vogt, Arthur C. Clarke och Robert Heinlein var som bäst. De var alla bra berättare, skapade trovärdiga karaktärer och kom med originella idéer. Inte alltid deras egna idéer, men alltid välanvända. Många av de idéer som skrevs av SF-författare för 50 eller 60 år sedan eller mer har blivit verklighet idag. Och i många fall inspirerade dessa idéer forskare att undersöka möjligheterna.

För att ge några exempel: Arthur C. Clarke hittade på idén med geostationära kommunikationssatelliter redan 1945 i en publicerad artikel i Wireless World. Och det var 12 år innan den första satelliten skickades upp (Sputnik, 1957). 1974 förutspådde Larry Niven och Jerry Pournelle i The Mote in God’s Eye, en mini iPad-liknande tablett som innehöll en kamera, en mikrofon och en molnanslutning till ett planetbibliotek. I Asimovs Stiftelsen (fem noveller som först publicerades som en bok 1951) ingår Encyclopedia Galactica som beskriver något som liknar Wikipedia (eller kanske till och med Google). Förresten skickades Stiftelsen från person till person som boken man måste läsa i början av 70-talet. Jag lånade ut min kopia till någon för många år sedan, fick den aldrig tillbaka men hittade ett ex i en begagnad bokhandel i Calgary för några år sedan. Lycka!

Det som är så häpnadsväckande med Cixin Liu är att hans trilogi The Three-Body Problem presenterar helt nya idéer om rymdresor och till och med om universum. Saker jag aldrig har läst eller hört förut. Böckerna utspelar sig mestadels i Kina och erbjuder insikter om den kinesiska vardagen, liksom en hel del historia. Över tre tjocka volymer förlorar den aldrig fokus. Det planerades även en film, som uppenbarligen har skjutits upp på obestämd tid på grund av “intern omorganisation och beryktade dålig kvalitet av den första klippningen”. Den kanske aldrig dyker upp. En TV-serie skulle ändå vara en bättre idé, eftersom historien är så lång. För mycket kommer att gå förlorat om storyn kondenseras det till en 2-timmars film.

Om du har varit en SF-fan, men tappat intresse för genren, kan jag rekommendera Cixin Liu. Som kommer att dra dig tillbaka på rätt spår.

I was given a book for my birthday: Earthbound, by Milton Lesser. The book was “hard” science fiction, written in 1952 and I received it in 1964. I was so fascinated by it that I would read it and immediately return to page one and read it again. Over and over. I couldn’t get enough. When I finally tired of it I started looking for other authors to read and regularly visited the local library to borrow books by Patrick Moore, and many others. That started a lifelong love affair with the genre, though admittedly that love has withered in later years. Until Herbie tipped me off about Cixin Liu a couple of years ago. Liu is a Chinese engineer and author who has written three of the best SF books that I’ve ever read. And that’s saying something, as I’ve read hundreds.

It’s tough coming up with a new idea. Especially in a genre like hard sci-fi – speculative fiction grounded in physics, chemistry, and some biology. Many of the best writers have been engineers or physicists. It was in the 1950s and 60s when authors like Asimov, Larry Niven, A.E. Van Vogt, Arthur C. Clarke and Robert Heinlein were at their best. They were all good storytellers, created believable characters and came up with original ideas. Not necessarily their own, but they always put them to good use. Many of the ideas hatched by sci-fi authors 50 or 60 years ago or more have become reality today. And in many cases those ideas inspired researchers to investigate possibilities.

To give just a few examples: Arthur C. Clarke came up with the idea of geostationary communications satellites way back in 1945 in a published article (Wireless World). 12 years before the first test satellite was sent up (Sputnik, in 1957). In 1974 Larry Niven and Jerry Pournelle predicted in The Mote in God’s Eye, a mini iPad-like tablet which contained a camera, microphone and a cloud connection to a planetary library. In Asimov’s Foundation (five short stories first published as a book in 1951), includes Encyclopedia Galactica, which describes something very similar to Wikipedia (or maybe even Google). Incidentally, Foundation was passed around from person to person as THE book to read in early 70s London. I lent my copy to someone many years ago, never got it back but found it again in a second-hand bookshop in Calgary a few years ago.

What’s so astounding about Cixin Liu is that his trilogy The Three-Body Problem presents new ideas about space travel and even the universe. Things I’ve never read or heard before. The books are mostly set in China and offer insights into everyday life, as well as some history. Over three thick volumes the books never lose focus. There’s also a plan to release a film, which has apparently been postponed indefinitely due to “internal shuffling and rumoured bad quality of the first cut”. A TV series might be a better idea anyway, as the story is so long. Too much will be lost condensing it into a 2-hour film.

If you’ve been a sci-fi fan, but lost interest in the genre, I can recommend Cixin Liu to pull you back on track.