
Under några år brukade Paul skulle hämta mig i East Finchley några kvällar i veckan och vi åkte till en pub någonstans för att träffa vänner. Ibland började vi på The Beehive i Edgware, sedan åkte vi längs Edgware Road mot centrala London för att hamna på vårt favoritvattenhål, The Swiss Cottage på Finchley Road. Där tillbringade vi vanligtvis resten av kvällen med folk från hela Europa. Huvudbaren vid The Swiss Cottage var alltid full av unga människor, alltid mycket högljutt och musiken var alltid bra. Vi fick lära känna många människor där och många var från Sverige. Mina besök på The Swiss visade sig vara livsförändrande och delvis orsaken till att jag har bott i Sverige sedan 1977.
En kväll körde vi till The Beehive och Paul och jag hade en motorcykelkompis med oss: Simon W. Simon var på sin 500cc Yamaha och Paul och jag var i beachbuggyn. Efter en timme på The Beehive bestämde vi oss för att sticka till The Swiss, en sträcka på ca 10 km, och Simon frågade om jag ville åka med honom på sin motorcykel. Jag hade aldrig åkt bakpå en motorcykel förut, så jag svarade “javisst!” Men innan vi ens hade lämnat pubens förgård hade Simon gjort en wheely med mig bakpå som oroade mig an aning, fast lite kul var det också. Trots den början fegade jag inte ur och vi åkte längs Edgware Road med Simon och jag framför och Paul bakom oss i buggyn.

Trafiken var ganska lätt eftersom det var ca 9 på kvällen. Det gick ganska fort och Simon körde om alla på vägen. När vi närmade oss North Circular, den enda vägen som kretsade hela London vid den tiden, uppmanade den långa nedåtgående lutningen Simon att öppna gasen lite till. Jag vet inte exakt hur fort vi åkte, men det var nog ca 100 km/h. I stället för att ta sig förbi bilen framför oss bromsade han plötsligt och bakdäcket skrek. Bilen han hade tänkt köra om var en polisbil. Han märkte detta aningen för sent och innan vi kunde sakta ner tillräckligt för att undvika det, körde vi på bilen bakifrån.
Stöten blev inte alls hård. Ingen skada på motorcykeln eller på bilen och vi hade en jäkla tur. Om han hade bromsat bara några sekunder senare skulle vi säkert ha kastats över bilens tak när vi slog i. Vi stannade, och Paul parkerade bakom oss men kom inte ut. Vi klev av cykeln och väntade på de två poliser som hade klättrat ut ur bilen. De gick i en lugn takt tillbaka till där vi stod och frågade oss vad i helvete vi trodde att vi höll på med. Simon bad om ursäkt och svarade att han hade kört lite snabbare än polisbilen men ändrade sig med att köra om när han såg vem det var. De hade uppenbarligen inte sett hur snabbt vi hade kört ikapp dem bakifrån, vilket också var stor tur. En mycket kort tid senare släppte de oss med endast en varning att ta det lugnt!

När det gäller att åka bakpå en motorcykel räckte det för mig. Jag hoppade in i Pauls buggy och åkte aldrig på Simons motorcykel igen. Eller någon annans motorcykel för den delen. Ett år senare åkte Simon av motorcykeln i regnet och bröt några ben i kroppen. När han hade återhämtat sig sålde han motorcykeln och köpte istället en trehjulig Bond Bug. Och självklart var jag inte det minsta intresserad av att ta en tur med Simon i den.

Motor Bikin’ var en hit för den underskattade brittiska gitarristen Chris Spedding, 1975. Sedan dess har han släppt flera album under eget namn och spelat gitarr med ett stort antal artister. Bara för att nämna några: Sex Pistols, Sir Paul, Elton John, Art Garfunkel och ganska nyligen Roxy Music och Brian Ferry.