{"id":622,"date":"2019-06-30T21:09:38","date_gmt":"2019-06-30T19:09:38","guid":{"rendered":"http:\/\/www.philipjetheridge.com\/?p=622"},"modified":"2022-05-20T10:28:47","modified_gmt":"2022-05-20T08:28:47","slug":"45-ghost-town-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/2019\/06\/30\/45-ghost-town-2\/","title":{"rendered":"45. Ghost Town"},"content":{"rendered":"\n<div class=\"wp-block-image\"><figure class=\"alignleft\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"225\" height=\"225\" src=\"http:\/\/www.philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Harry-J-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-627\" srcset=\"https:\/\/philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Harry-J-1.jpg 225w, https:\/\/philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Harry-J-1-150x150.jpg 150w, https:\/\/philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Harry-J-1-100x100.jpg 100w\" sizes=\"(max-width: 225px) 100vw, 225px\" \/><\/figure><\/div>\n\n\n\n<p>Innan Bob Marley d\u00f6k upp i London 1972 och spelade in sitt f\u00f6rsta reggaealbum f\u00f6r Chris Blackwell p\u00e5 Island Records, var skamusik en popul\u00e4r musikform. Redan 1964 hade Millie Small en stor hit med &#8220;My Boy Lollipop&#8221;. Men i slutet av 60-talet dansade vi till Harry J Allstars, Dandy Livingstone, The Pioneers, The Upsetters, Desmond Dekker, Dave och Ansel Collins och andra p\u00e5 Con Club i North Finchley under en period. Allts\u00e5 n\u00e4r vi v\u00e5gade dansa, vilket var inte ofta. Ska blandades med soul och pop p\u00e5 Con Club och musiken var mestadels OK, \u00e4ven om det var mest pop.<\/p>\n\n\n\n<p>Ibland fanns det till och med ett liveband, vanligtvis ett band med en aktuell hit p\u00e5 topplistan &#8211; men det var aldrig n\u00e5got minnesv\u00e4rd. Det var i alla fall inte musiken som intresserade oss, det var m\u00f6jligheten att tr\u00e4ffa tjejer. Men det f\u00f6rblev naturligtvis bara en m\u00f6jlighet eftersom vi var i grunden alldeles f\u00f6r blyga. Till slut ins\u00e5g jag att det var helt enkelt inte min grej att s\u00e4tta p\u00e5 mig en kostym och bli slagen p\u00e5 v\u00e4gen hem. Jag var v\u00e4ldigt glad att l\u00e4mna den klubben bakom mig n\u00e4r vi slutade g\u00e5 dit. Och d\u00e5 gl\u00f6mde jag skamusik i tio \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n<div class=\"wp-block-image\"><figure class=\"alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"183\" height=\"275\" src=\"http:\/\/www.philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Marley-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-628\"\/><\/figure><\/div>\n\n\n\n<p>Enkelt uttryckt, var ska en utveckling av calypso musik och reggae var sedan en utveckling av ska. 1972 introducerade Nige mig till en annan av hans v\u00e4nner, Tony De Meur, som senare startade ett band &#8211; The Fabulous Poodles (John Entwistle fr\u00e5n The Who producerade ett par av deras album). En kv\u00e4ll \u00e5kte Tony och n\u00e5gra v\u00e4nner till Greyhound puben i Fulham f\u00f6r att se ett band nytt till London: Bob Marley and the Wailers. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckades jag f\u00f6lja med dem till Fulham. Folkm\u00e4ngden p\u00e5 Greyhound var massiv och jag tror inte att jag upplevt en folkmassa som den sedan dess. \u00a0M\u00e4nniskor var packade s\u00e5 t\u00e4tt att det blev riktigt l\u00e4skigt och brandbest\u00e4mmelser skulle f\u00f6rmodligen g\u00f6ra det om\u00f6jligt idag.<\/p>\n\n\n\n<p>Efter ungef\u00e4r en timme av Marleys musik var jag p\u00e5 kn\u00e4na p\u00e5 balkongen ovanf\u00f6r scenen, krypande under bord och mellan benen f\u00f6r att komma n\u00e4rmare utg\u00e5ngen. Jag hade inte h\u00f6rt en enda Marley l\u00e5t innan den konserten. Bandet var riktigt bra, men mina \u00f6gon fastnade bara p\u00e5 Bob, med sin magnetiska scen n\u00e4rvaro. F\u00f6 h\u00e5ller han fortfarande publikrekordet p\u00e5 32 000 personer p\u00e5 Gr\u00f6na Lund i Stockholm den 11 juli 1980 och det kommer troligtvis aldrig att \u00f6vertr\u00e4ffas (s\u00e4kerhetsbest\u00e4mmelser). Efter Marleys genombrott fanns det snart gott om bra reggaeband runtom i Storbritannien, b\u00e5de jamaicansk och brittisk. Ingen med Marleys l\u00e5tskrivande f\u00e4rdigheter, emellertid.<\/p>\n\n\n\n<div class=\"wp-block-image\"><figure class=\"alignleft\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"225\" height=\"225\" src=\"http:\/\/www.philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Ghost-town-1.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-629\" srcset=\"https:\/\/philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Ghost-town-1.png 225w, https:\/\/philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Ghost-town-1-150x150.png 150w, https:\/\/philipjetheridge.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/Ghost-town-1-100x100.png 100w\" sizes=\"(max-width: 225px) 100vw, 225px\" \/><\/figure><\/div>\n\n\n\n<p>1979 \u00e5terupplivades ska musik och jag fick Madness f\u00f6rsta album i present n\u00e4r jag fick k\u00f6rkortet. Men de band jag gillade b\u00e4st var The Selecter och s\u00e4rskilt The Specials och av alla ska  band, det \u00e4r Specials jag fortfarande lyssnar p\u00e5 ibland idag. De turn\u00e9rar under 2019 men kommer tyv\u00e4rr inte till Sverige. De \u00e4r ocks\u00e5 utan sin ursprungsl\u00e5tskrivare, keyboardspelare och grundare Jerry Dammers, han utan framt\u00e4nder. Ghost Town kom ut i juni 1981 och var en omedelbar hit. Det \u00e5terspeglade de sv\u00e5ra tider som m\u00e4nniskor upplevde i den brittiska l\u00e5gkonjunkturen vid den tiden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Efter ungef\u00e4r en timme av Marleys musik var jag p\u00e5 kn\u00e4na p\u00e5 balkongen ovanf\u00f6r scenen, krypande under bord och mellan benen f\u00f6r att komma n\u00e4rmare utg\u00e5ngen. Jag hade inte h\u00f6rt en enda Marley l\u00e5t innan den konserten. Bandet var riktigt bra, men mina \u00f6gon fastnade bara p\u00e5 Bob, med sin magnetiska scen n\u00e4rvaro.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[492,568,497,495,498],"class_list":["post-622","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-music-related","tag-bob-marley","tag-island-records","tag-reggae","tag-ska","tag-the-specials"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622"}],"collection":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=622"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":632,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/622\/revisions\/632"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=622"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=622"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=622"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}