{"id":300,"date":"2019-03-01T16:04:00","date_gmt":"2019-03-01T15:04:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.philipjetheridge.com\/?p=300"},"modified":"2022-05-20T10:29:21","modified_gmt":"2022-05-20T08:29:21","slug":"30-fragile-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/2019\/03\/01\/30-fragile-2\/","title":{"rendered":"30. Fragile"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Yes: Fragile. <\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Jag var p\u00e5 deltid befriad fr\u00e5n mitt jobb, vilket innebar att jag tillbringade en eller tv\u00e5 dagar i veckan p\u00e5 Southgate Technical College f\u00f6r att utbilda mig lite till. Jag har ingen aning idag om vad dessa klasser handlade om. Total blackout p\u00e5 den punkten. Men de hade antagligen n\u00e5got att g\u00f6ra med elektronik, elektriska ledningar eller telefoner. Kanske. Det var en kul grupp, \u00e4n en g\u00e5ng bara killar i min \u00e5lder (17-18). Men det spelade ingen roll eftersom skolan var blandat, i motsats till min gamla skola. <\/p>\n\n\n\n

En av killarna i min klass s\u00e5g ut som en hippy version av Harry Potter. Han var alltid svartkl\u00e4dd med l\u00e5ngt, m\u00f6rkt, lockigt h\u00e5r och sm\u00e5 runda glas\u00f6gon. Han var ocks\u00e5 ganska kort och k\u00f6rde en bl\u00e5 Reliant 3-hjulig bil. Som den som of\u00f6rklarligt dyker upp i Mr. Bean d\u00e5 ch d\u00e5. Jag \u00e4r gener\u00f6s n\u00e4r jag s\u00e4ger “bil”, men han hade ett k\u00f6rkort (jag tror) och det fick honom fr\u00e5n A till B. Medan jag fortfarande korsade norra London p\u00e5 bussen f\u00f6r att komma till klasser. <\/p>\n\n\n\n

En kv\u00e4ll \u00e5kte\njag med “Harry Potter” hem till honom i hans Reliant. Han hade k\u00f6pt\nett par album. I de gamla analoga tiderna var s\u00e5 man uppt\u00e4ckte ny musik. Han\nintroducerade mig till The Yes Album<\/em> (deras tredje) och jag fick h\u00f6ra Led\nZeppelin IV<\/em> f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen (med Stairway to Heaven<\/em>). Det var en\nstor h\u00e4ndelse. Yes var nytt f\u00f6r mig och jag blev f\u00f6rbluffad. Virtuosmusiker som\nspelade musik med melodier som jag kunde relatera till. Jag \u00e4lskade albumet s\u00e5\nmycket att senare f\u00f6rs\u00f6kte jag \u00e4ven f\u00e5 min far att lyssna p\u00e5 det, n\u00e5gonting som\njag aldrig hade gjort tidigare – och gjorde aldrig igen. Men han tyckte att det\nvar “f\u00f6r sp\u00e4nnande”. Hur kan det vara f\u00f6r sp\u00e4nnande? Var inte det\nhela po\u00e4ngen? Helt \u00e4rligt f\u00f6rstod jag inte vad han menade.<\/p>\n\n\n\n

Bara n\u00e5gra m\u00e5nader senare sl\u00e4ppte Yes Fragile<\/em>, vilket var annorlunda fr\u00e5n The Yes Album<\/em>. \u00c4nnu b\u00e4ttre. Det var ett steg upp\u00e5t, vad det g\u00e4llde ljudet, spel och musiken. Yes hade redan tre av mina nya hj\u00e4ltar i sina led: gitarristen Steve Howe, basisten Chris Squire och den snabba trummisen Bill Bruford. Men Fragile introducerade ocks\u00e5 keyboardtrollkarlen Rick Wakeman. Mycket av Fragile best\u00e5r av solostycken, en fr\u00e5n varje bandmedlem och lite egoistisk, men helt OK. Bandsp\u00e5ren \u00e4r dock melodiska, komplexa, sp\u00e4nnande och geniala verk. N\u00e4r Fragile<\/em> kom ut, s\u00e5g Paul och jag Yes p\u00e5 Rainbow, tidigare Finsbury Park Astoria och d\u00e4r jag hade sett Beatles bara 8 \u00e5r tidigare. Vi s\u00e5g dem igen p\u00e5 Crystal Palace efter att de sl\u00e4ppte Close to the Edge<\/em> f\u00f6ljande \u00e5r (med John McLaughlin och Jan Hammer supporting). Magnifika!<\/p>\n\n\n\n

\n\nFlera av mina klasskamrater var gitarrister, konstigt nog. En av dessa hade till och med investerat i en helt ny Gibson Les Paul som han spelade konstant. N\u00e5gra \u00e5r senare fick jag l\u00e5na gitarren till en Gunrunner-spelning p\u00e5 Brecknock. Men str\u00e4ngarna var s\u00e5 rostiga att jag bara kunde anv\u00e4nda den p\u00e5 ett par l\u00e5tar. Fingrarna som skrapade l\u00e4ngs str\u00e4ngarna fick mig att k\u00e4nna mig illam\u00e5ende. N\u00e4r jag fr\u00e5gade om det ber\u00e4ttade han att han inte hade bytt ifall jag skulle bryta en. Va?\n\n<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 andra minnesv\u00e4rda h\u00e4ndelser kommer i \u00e5tanke fr\u00e5n mina Southgate dagar. V\u00e5r klass fick chansen att g\u00e5 p\u00e5 gitarrundervisning, dom som ville. Och jag ville! En g\u00e5ng i veckan i sex veckor med Louis Gallo, en gammal jazzgitarrist som hade spelat bigband jazz i hela sitt liv. De sex veckorna var avg\u00f6rande f\u00f6r mig som gitarrist och jag tog ett gigantiskt kliv upp\u00e5t, efter 3 \u00e5rs stagnation (och jag borde g\u00f6ra det igen). Vi l\u00e4rde oss spela Django Reinhardt l\u00e5tar, med ett nytt ackord p\u00e5 varje slag. Det var tufft, vi fick tr\u00e4na mycket hemma, men det gav resultat. <\/p>\n\n\n\n

Den andra h\u00e4ndelsen i Southgate var att kl\u00e4mma mig in i en bil p\u00e5 parkeringen med fem andra killar p\u00e5 lunchen och r\u00f6ka en joint med alla f\u00f6nster st\u00e4ngda. Vi skrattade tills t\u00e5rarna trillade ner p\u00e5 kinderna, men det gjorde vi bara den g\u00e5ngen. Pojkar kommer alltid vara pojkar. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En av killarna i min klass s\u00e5g ut som en hippy version av Harry Potter. Han var alltid svartkl\u00e4dd med l\u00e5ngt, m\u00f6rkt, lockigt h\u00e5r och sm\u00e5 runda glas\u00f6gon. Han var ocks\u00e5 ganska kort och k\u00f6rde en bl\u00e5 Reliant 3-hjulig bil. Som den som of\u00f6rklarligt dyker upp i Mr. Bean d\u00e5 ch d\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[],"class_list":["post-300","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-music-related"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/300"}],"collection":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=300"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/300\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":305,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/300\/revisions\/305"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=300"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=300"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/philipjetheridge.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=300"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}